Jag vill berätta om en mamma som ringde helt förtvivlad därför att hennes son hade så fruktansvärt ont i öronen och huvudet, hade nersatt hörsel, han var dessutom mycket yr.

Vad hade hänt? Jo, en gång under våren 2011 hade han haft en jättejobbig virusinfektion med öronvärk bland annat. Det gick över, men han fick sedan ett återfall med virus även under sommaren. Läkarna menade att det var bakterieinfektion så han fick antibiotika.

Efter detta blev han yr och kunde inte gå, kräktes och hade jätteont i öronen. Mamman kunde inte nudda hans huvud utan att han skrek. Han var så yr att ha inte kunde gå utan han kröp. Han tålde inte att få vatten på huvudet, han var mycket känslig. Det påverkade även ögonen så han såg dåligt.

Under hela hösten (2011) tog mamman honom på många undersökningar för att försöka hitta vad som var felet. Trots många besök hos många olika läkare var det ingen som kunde säga vad som var fel. Det enda man kom fram till var att trumhinnan var indragen och det fanns vätska i örat.

Mamman (som bor i Norrland och jag är ju i Skåne) hittade mig på nätet och frågade om jag kunde hjälpa dem. Detta var i december 2011. Hon trodde då att en håranalys kunde hjälpa honom. Men jag avrådde från detta när jag hörde storyn. Jag trodde han hade fått en bakterie- eller virushärd som fastnat kvar i örat och det sitter nära balansnerven. Därför är han både yr och har problem med ögonen.

Vi jobbade med homoepatiska preparat för att få bort härden. (Visste ni förresten att varje gång man tar en antibiotikabehandling så kapslas bakterierna in, de försvinner inte som många tror!)

Läs mer: Näringsterapeuten om: Homeopatiska medel

Han fick både piller och droppar som han skulle andas in, andra droppar som han skulle ta på utvändigt för att stimulera lymfan att rena bort det. Efter ett tag började det rinna ut saker ur örat, en geggig massa.

När mamman berättade detta för läkarna sa de att det är vax. Fast det var det inte, mamman trodde det var levrat blod, för det var brunrött.. Vad det nu än var så kom det ut. Han fick mindre och mindre ont i huvudet. Han kunde höra allt bättre. Han blev också mindre yr.

Men det fortsatte då och då under några månader att komma ut saker fån örat.  Mamman höll mig uppdaterad och hon fick nya medel men pojken var fortfarande yr och svag i benen och fick sitta i rullstol i skolan för han kunde inte gå.

Idag, 21 december 2012, ett år efter ringer mamman mig och är helt överlycklig så hon har gråt i rösten när hon berättar att pojken kunde stå på sina ben och såg klart. Det har efter 1 år kommit till en vändpunkt.

Allt detta på grund av en mamma som inte gav upp och som förstod att läkare och antibiotika inte är någon hjälp (i många fall). Dessutom är det ingen läkare som skulle kunna erkänna att alla antibiotikakurer samlar kvar härdar i kroppen.

Erfaranheter som denna gör att jag känner glädje i mitt jobb.